
Avsnittet behandlar Warszawas getto, nazisternas kategorisering och isolering av judar och romer samt motståndet i det s.k. gettoupproret. Det fanns många olika getton men det i Warszawa var det största. Det är också från det gettot vi har mest olika bildmaterial, vilket problematiseras i avsnittet på ett källkritiskt sätt. Hur ska vi se på användandet av material som till stora delar var producerat av nazisterna? Detta kan kopplas till dagens behov av mediekunskap, särskilt i en tid av sociala medier och AI. Fokus i avsnittet ligger både på gettots funktion och på att problematisera bildkällor.
Avsnittet öppnar för samtal om propaganda, normförskjutningar och hur språk och bilder kan normalisera fördomar och skapa “vi och dom”.
Huvudfrågan i avsnittet är: Vilken funktion fyllde gettona i nazisternas steg mot Förintelsen? En annan fråga som avsnittet aktualiserar är: Hur kommer det sig att vi människor kan se på när en grupp öppet kategoriseras, avhumaniseras och stängs in i avgränsade områden mitt framför våra ögon?
Avsnittet öppnar för samtal om propaganda, normförskjutningar och hur språk och bilder kan normalisera fördomar och skapa “vi och dom”.
Huvudfrågan i avsnittet är: Vilken funktion fyllde gettona i nazisternas steg mot Förintelsen? En annan fråga som avsnittet aktualiserar är: Hur kommer det sig att vi människor kan se på när en grupp öppet kategoriseras, avhumaniseras och stängs in i avgränsade områden mitt framför våra ögon?